eu4journalists

Konkurrenspolitik

1. Konkurrenspolitik – grundvalen för den inre marknaden

“Kommissionen godkänner A:s föreslagna förvärv av B…”

“Kommissionen ger klartecken för övertagande av C”

“Kommissionen inleder ingående utredning av D:s övertagande av…”

“Kommissionen godkänner E:s föreslagna förvärv av kontroll över…”

När man läser EU-kommissionens dagliga pressmeddelanden slås man av hur många som rör konkurrenspolitik. Frågorna genererar också ofta stora rubriker i media.

Konkurrenspolitiken är ett av de äldsta av EU:s politikområden och har utvecklats betydligt över tiden. Det är också ett område med mest konkreta och synliga resultat.

Den inre marknadens kärna är att uppehålla rättvisa och likartade spelregler inom hela EU så att företag kan konkurrera med varandra. Effektiv konkurrenspolitik uppmuntrar ekonomisk effektivitet och skapar ett gynnsamt klimat för tillväxt, innovation och teknologiska framsteg samtidigt som det pressar priserna. Konkurrenspolitiken är därmed grundvalen för den inre marknaden.

EU-kommissionen har “vidsträckt makt att säkerställa att företag och regeringar håller sig till EU:s regler för rent spel när det gäller handel med varor och tjänster, samtidigt som regeringarna tillåts ingripa om marknaden sviker konsumenter eller företag, eller för att främja innovation, gemensamma standarder, eller småföretagsutveckling.”

I nyligen uppmärksammade fall har EU-kommissionen stångats med företag som Microsoft och Danone. Våren 2007 utdömde kommissionens jurister EU:s hittills högsta böter någonsin för prisöverenskommelser: fem internationella hisstillverkare i Belgien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland ålades att betala 992 miljoner euro för karteller till förfång för skattebetalarna, entreprenörer och offentliga myndigheter.

EU:s konkurrenspolitik rör huvudsakligen antitrust, karteller, företagssammanslutningar, avreglering, statsstöd samt internationellt samarbete.