eu4journalists

Regionalpolitik

1. Fokus på tillväxt och jobb

Regionalpolitik har varit i centrum för EU-politiken sedan Romfördraget 1957. De sex ursprungsmedlemmarna refererar i fördragets inledning till behovet av "att stärka den ekonomiska gemenskapen mellan sina länder och att trygga en harmonisk utveckling genom att minska klyftan mellan olika regioner samt eftersläpningen för mindre gynnade regioner".

Under de senaste 50 åren har europeiskt samarbete byggt motorvägar, reningsverk för avloppsvatten, broar och biolaboratorier samt blåst nytt liv i förfallna stadsområden och företag – för att nämna några av alla de ändlösa projekt som genomförts – i unionens fattigare regioner. Solidaritet och sammanhållning är de nyckelvärden som ligger till grund för dessa projekt och EU:s regionalpolitik.

I dag är regionalpolitik bara en del av sammanhållningspolitiken som också är inriktad på kultur-, samhälls- och miljöfrågor.

Sedan 1988 har Europeiska unionen investerat 480 miljarder euro i mindre utvecklade regioner. Sammanhållningspolitiken 2007–2013 uppgår till 308 miljarder euro, eller 36 procent av den totala EU-budgeten, och används främst till att genomföra målsättningarna i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Ungefär 80 procent går till nya medlemsstaters konvergering, medan 16 procent av strukturfonderna används för innovations-, hållbarhets- och omskolningsprojekt under Regional konkurrens och sysselsättning. Litet över två procent allokeras för gränsöverskridande och regionalt samarbete under Europeiskt territoriellt samarbete. Förhoppningen är att investeringen kommer att stimulera tillväxt i unionens fattigare regioner och skapa 2,5 miljoner nya arbetstillfällen.

Sammanhållningspolitiken 2007–2013 skiljer sig från politiken 2000–2006 på flera sätt:

• större betoning av ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt decentralisering av ansvar
• förenkling av målsättningar och regelverk; rationaliserade behörighetsregler; finansiering från en källa samt flexibel finansstyrning
• initiativ på EU-, nationell och lokal nivå drivs av ett enda styrdokument som kallas Gemenskapens strategiska riktlinjer

Före 2004 var de största mottagarna av sammanhållningspolitiken de västeuropeiska länderna Grekland, Portugal, Irland, östra Tyskland, Italien och Spanien. Som en följd av 2004-utvidgningen med tio nya länder från Östeuropa skiftade emellertid stödet österut, vilket illustreras av Sammanhållningspolitiken 2007–2013: Faktablad
Andra politikområden (den gemensamma jordbrukspolitiken, telekom- och energinätverk, informationssamhället, konkurrens) bidrar också till EU:s regionalpolitik.