eu4journalists

Rättsliga och inrikes frågor

2. Grundläggande rättigheter

Aktuella frågeställningar

• Utvidga Schengenområdet till nya medlemsstater
• Skydda medborgarna och samtidigt bekämpa terrorism och brott

Respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen har alltid varit en integrerad del av idén om Europa. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som antogs 2000, omfattar alla personliga, civila, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och friheter som EU:s medborgare besitter. Den behandlar också nya frågeställningar som aktualiserats genom tekniska framsteg, som dataskydd och bioetik.

EU-fördragen skyddar den fria rörligheten för personer, förbjuder all diskriminering, fastslår rätten till bosättning i hela EU för alla dess medborgare och tillåter dem att rösta och ställa upp i lokala val och val till Europaparlamentet i samtliga medlemsstater. Särskilt fokus har getts barns rättigheter.

1985 års Schengenavtal hade som mål att skapa ett område där personer kunde resa fritt från land till land, och undertecknades av fem EU-medlemmar: Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Det antogs därefter av de flesta andra medlemsstaterna, tillsammans med Island och Norge (eftersom de fem nordiska länderna hade egna traditioner av gränslöst resande), och trädde slutligen ikraft 1996.

Storbritannien och Irland har inte avskaffat sina gränskontroller men deltar i det så kallade Schengen Information System SIS – en enorm central databas som polis och migrationsmyndigheter har tillgång till, och som gör det lättare att spåra brottslingar. De tio medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 kommer sannolikt att bli medlemmar av Schengenområdet 2008, efter att ha antagit SIS-systemet och uppgraderat sina strukturer för gränsskydd.

Den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (FRONTEX) utvecklar samarbete mellan medlemsstaterna inom området för förvaltning av de yttre gränserna, bistår i utbildningen av nationell gränsbevakningspersonal samt genomför riskanalyser.

De cirka fem miljoner icke-EU-medborgare som arbetar inom unionen besitter också viktiga rättigheter. Gemensamma procedurer har tagits fram för att täcka frågor som rör familjeåterförening och gästarbetare.