eu4journalists

Yttre förbindelser – Handel – Utveckling

4. Utveckling och humanitärt bistånd

EU har kommit att bli känd som den största biståndsgivaren i många utvecklingsländer, särskilt de i Afrika-, Västindien- och Stillahavsregionsgruppen (AVS) – av många vilka är tidigare medlemsstaters kolonier. Europeiska utvecklingsfonden är egentligen en sammanslagning av medlemsstaternas utvecklingsmedel för AVS-länderna, och hanteras separat från EU-budgeten. EU tillhandahåller också humanitärt bistånd som svar på kriser runtom i världen. Varje år delar EU-kommissionen ut mer än 7 miljarder euro i stöd.

EU främjar respekten för mänskliga rättigheter i hela världen. Som del i denna ansträngning har EU kopplat samman handel, ekonomiskt samarbete samt utvecklingsprojekt med bestämmelser om mänskliga rättigheter. Om ett land bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter använder Europeiska unionen sina påtryckningsmöjligheter för att suspendera alla hjälpavtal med landet ifråga tills det att det åter efterlever EU:s mänskliga rättigheter-standarder. Genom stödprogram med utvecklingsländerna, särskilt AVS-gruppen, söker EU stärka demokratiska processer, bidra till återuppbyggnadssatsningar samt hjälpa länderna att utforma sin makroekonomiska politik.

EU hanterar också ett antal program för att hjälpa icke-medlemsländer i sin omedelbara närhet – Östeuropa-, Balkan-, Kaukasus-, Medelhavs- och Mellanösternländerna – att utveckla och stärka demokratin och marknadsekonomin genom att tillhandahålla expertstöd. Tacis-programmet, till exempel, lanserades för att stödja Ryssland och de tidigare Sovjetrepublikerna i övergången till demokrati och marknadsbaserad ekonomi efter kommunismens sammanbrott. Länder i det tidigare Jugoslavien samt västra Balkan är av särskild vikt för Europeiska unionen. Slovenien gick med i EU 2004, Kroatien förhandlar om medlemskap och andra, som Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Montenegro, har slutfört associeringsavtal med unionen som ett första steg mot fullt EU-medlemskap.

Medelhavs- och Mellanösternregionen är av strategisk betydelse för EU. 1995 lanserades den så kallade Barcelonaprocessen för att skapa ett ramverk för relationer med länderna i regionen. De flesta av dessa har nu associeringsavtal med unionen. EU:s slutgiltiga målsättning är att skapa ett euro-medelhavs-frihandelsområde till 2010. Dessutom är EU, tillsammans med USA, Ryssland och Förenta nationerna, djupt involverad att finna en långsiktig politisk lösning på Israel-Palestina-konflikten.

Genom bilaterala samarbetsavtal syftar EU till att utveckla relationer med icke-medlemsländer inom ett antal områden bortom handel och stöd, som vetenskaplig forskning, miljöskydd eller kampen mot olagliga droger. Förutom bilaterala relationer arbetar EU aktivt med internationella organisationer, som Förenta nationerna, Nato och Europarådet, liksom med regionala sammanslutningar i hela världen.