Näringsliv och industri
1. Näringslivs- och industripolitik
Europeiska unionens näringslivs- och industripolitik syftar till att skapa ett gynnsamt europeiskt företagsklimat för ekonomisk tillväxt, jobb och välfärd. Politiken strävar efter att stödja villkoren för företagande, så att företag kan konkurrera och göra affärer med rättvisa och lika spelregler inom Europa och globalt. Politiken syftar också till att göra Europa till en attraktiv plats för investeringar, arbete och man stöder särskilt kunskapsbaserade och innovativa verksamheter.
Man tar även hänsyn till specifika behov som särskilda industrier – som livsmedel, IT eller biltillverkning – kan ha, samtidigt som man säkerställer att strategiskt viktiga branscher som försvar, luft- och rymdindustrin, bioteknologi, kemikalier och maskinindustrin fungerar väl.
EU-kommissionen betonar behovet av att integrera politik inom olika politikområden, så som handel, forskning, den inre marknaden, utbildning, informationssamhället, regional utveckling, beskattning och miljön, så att de kan förbättra användandet av kunskap och innovation inom EU som helhet. I tillväxtens intresse måste hinder mot konkurrens undanröjas och regler kapas till ett minimum. Företag ombes förbinda sig att bidra till en hållbar utveckling, vidareutbildning, rationellt användande av naturresurserna, minska fattigdomen samt att respektera mänskliga rättigheter.
Lissabontoppmötet i mars 2000 markerar en viktig vändpunkt inom området. Slutmålet var enligt deklarationen att till 2010 göra EU til “världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet att skapa hållbar ekonomisk utveckling med fler och bättre jobb och större social sammanhållning”.
Vid Europeiska rådet i Göteborg tillkom en miljödimension till strategin för att främja hållbar tillväxt i Europa.
I december 2006 gavs tillväxt- och jobbstrategin i EU:s Lissabonprocess en nystart. Kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso sa: “Europa börjar anamma förändringarna som kan få den nuvarande ekonomiska uppgången att hålla. För att komma upp i hastighet för globaliseringen måste varje medlemsstat öka tempot och prestera sitt yttersta.”
Enligt kommissionen börjar satsningarna på strukturella förändringar hos medlemsstaterna att ge resultat. Forskning, teknologisk utveckling och innovation börjar ta fart, minskad byråkrati förbättrar regelverk och företagsklimat – särskilt för små och medelstora företag.
Mäter man innovationstakten har EU långsamt minskat innovationsklyftan gentemot USA under de senaste fem åren (se European Innovation Scoreboard 2006) . Finland, Sverige, Danmark och Tyskland har kallats innovationsledande, inte bara bland EU-medlemmarna utan också globalt, med betydligt bättre resultat och mycket större investeringssatsningar på innovationer än genomsnittet.
EU:s målsättning är att forsknings- och utvecklingsinvesteringarna som en del av unionens Lissabonstrategi för tillväxt och konkurrenskraft i genomsnitt ska uppnå tre procent av nationell BNP 2010.
Kommissionens Generaldirektorat för näringsliv och industri listar som sina huvudsakliga målsättningar:
- stödja Lissabonprocessen
- minska hindren för entreprenörer i Europa och uppmuntra potentiella entreprenörer
- främja innovation både i den tekniska sektorn och som komplement till forskning samt i företagsprocessen
- fortsätta att förbättra den inre marknadens effektivitet, särskilt i de nya medlemsstaterna
- intensifiera europeiskt näringslivs globala konkurrenskraft inom ramen för hållbar utveckling.
EU förespråkar en politik där produktion och produktionsreglering åläggs företag endast när det är absolut nödvändigt. Bara i särskilda fall – som när det gäller läkemedel – krävs förhandsgodkännande innan en produkt kan säljas. Strikta regler gäller också för kemikalier. En länge emotsedd kompromiss om REACH – registrering, utvärdering och godkännande av kemikalier – antogs i december 2006 för att träda ikraft i juni 2007. REACH-paketet kräver att tillverkare och importörer av kemikalier tillhandahåller hälso- och skyddsföreskrifter för cirka 30 000 kemiska substanser som för närvarande används i vardagsprodukter. Till dessa hör en lång rad olika sorts plast som används i allt från leksaker, mobiltelefoner och hushållsartiklar till kemikalier som förekommer i rengöringsprodukter, färg och textilier.
Alla substanser måste registeras under minst en elvaårsperiod hos den nya Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) i Helsingfors. Myndigheten kommer att samordna djupgående utvärderingar av misstänkta kemikalier och sköta en offentlig databas där konsumenter och yrkesverksamma kan finna information. Arbetet kommer att påbörjas med de giftigaste och mest använda kemikalierna. Om en säkrare substans kan användas till en rimlig kostnad måste den giftigare ersättas. Ansvaret för att bevisa att produkten är säker åligger tillverkaren. Med REACH hoppas man höja EU-medborgarnas hälso- och miljöskydd samtidigt som innovationskapaciteten och konkurrenskraften hos EU:s kemikalieindustri ska öka.