eu4journalists

Miljö

1. Att utforma miljöpolitik

UFram till sent 1960-tal hade inget europeiskt land en tydligt definierad miljöpolitik. Under de senaste 30 åren har emellertid betydande framsteg skett när det gäller att skapa ett omfattande system av miljökontroll i Europeiska unionen. Numer omfattas tvistefrågor om allt från förebyggande av buller till avfall, från kemikalier till luftpartiklar samt från badvatten till ett EU-omfattande nätverk för att hantera miljökatastrofer, som oljeutsläpp eller skogsbränder.

1972 Paristoppmötet: Det stod klart att miljön skulle ges särskild uppmärksamhet i samband med goda ekonomiska tider och för att förbättra livskvaliteten. Toppmötet resulterade i det första "miljöhandlingsprogrammet". Flera liknande fleråriga program och ett antal direktiv skulle komma att följa.

1987 Europeiska enhetsakten: Vändpunkten för EU:s miljöpolitik i och med att den införlivades i gemenskapsfördragen för första gången.

1992 Maastrichtfördraget: Detta gick ett steg längre och gav miljöskydd full status.

1999 Amsterdamfördraget: Förstärkte den rättsliga grunden, vilket innebar bättre skydd av miljön och främjandet av hållbar utveckling inom EU.

I dag grundas Europeiska unionens miljöpolitik på idén om att högre miljöstandarder stimulerar innovation och affärsmöjligheter. Ekonomisk politik samt social- och miljöpolitik är nära integrerade. EU:s målsättning är att tillhandahålla en tillräcklig skyddsnivå inom hela EU, utan att bortse från lokala omständigheter och ekonomiska begränsningar.

All politik baseras på principen om att "den som smutsar ned betalar". Förorenaren kan "betala" antingen genom investeringar i högre standarder eller i form av beskattning på affärsverksamheten eller dess konsumenter för att de använder en miljöfarlig produkt. Betalning kan också innebära krav på att ta tillbaka, återvinna eller avyttra produkterna efter användning. Kommissionen har också föreslagit att olagliga utsläpp av farliga föroreningar i luft, vatten eller mark, illegal export och tippning av avfall samt olaglig handel med utrotningshotade arter ska göras straffbart genom straffrättsliga påföljder. Ytterligare steg diskuteras.

Sammantaget är miljöpolitik det kanske svåraste nyckelområdet inom EU att kontrollera. Samtidigt som medlemsstaterna kan dela och njuta allt trevligt som Europas natur har att erbjuda, upplever de gemensamma problem i form av surt regn, förorenat vatten och förorenad luft samt avfallshantering. Extrema väderförhållanden har också blivit allt vanligare, vilket illustrerar att klimatförändringar är ett problem som angår medborgare och miljöpolitik på alla nivåer.