eu4journalists

Sysselsättning - Socialpolitik - Hälsa

1. Bakgrund

Aktuella frågeställningar

• Att bibehålla konkurrenskraften i den globala ekonomin
• Sysselsättning och initiativ inom social- och hälso- samt sjukvårdspolitiken som en förlängning av Lissabonstrategin
• Omstrukturering av arbetsmarknaden

Europeiska unionen har världens största ekonomi. EU:s fokus på ekonomisk tillväxt under 1980- och 1990-talen ledde i det nya årtusendet fram till ett större antal målsättningar som syftade till hållbar tillväxt, social jämställdhet samt förbättrad hälsa och välfärd för medborgarna. Genom beslutsfattande och politiska initiativ strävar EU efter den rätta balansen mellan att förbli konkurrenskraftig i den globala ekonomin och respektera medborgarnas behov av anständiga arbets- och levnadsvillkor. Varje medlemsstat har emellertid sin egen, interna politik för sysselsättning och socialpolitik, så den så kallade subsidiaritetsprincipen, som skrevs in i Maastrichtfördraget, begränsar Europeiska unionen att ingripa i vissa frågor som är särskilt viktiga för medlemsstaterna. I praktiken är social- och hälsofrågor medlemsstaternas ansvar på nationell nivå.

Därmed spelar EU mer av en samordnande roll för att hjälpa sina medlemsstater att uppnå gemensamma mål, däribland jämlikhet, förbättringar av arbetsvillkoren, hälsa och säkerhet på arbetet samt nätverksskapande som uppmuntrar rörlighet på arbetsmarknaden. Medan rubrikgenererande livsmedelsskandaler ökat trycket på gemensamma EU-åtgärder på senare år är unionens roll fortfarande begränsad till samordning, kommunikation och forskningsstöd. Till EU:s bedrifter hör utvidgningen av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) till att inkludera nya medlemsstater och kandidatländer, liksom satsningar på att förbättra kommunikationen mellan vetenskapsmän, media och allmänheten.

Det allra senaste initiativet inom sysselsättning, socialpolitik och hälsa är en expansion av nysatsningen på Lissabonstrategin för ekonomisk, social och miljömässig föryngring. Lissabonstrategin satte som målsättning att till 2010 göra EU till "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning samt respekt för miljön".

2004 gavs den tidigare holländske premiärministern Wim Kom uppdraget av kommissionen att leda en kommitté för en översyn av Lissabonstrategin. Kommittén fann att små framsteg gjorts för att nå Lissabonstrategins målsättningar, och att unionen upplevde ekonomisk stagnation. Man rekommenderade att mer fokus borde läggas på ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Kommissionens partnerskap för Tillväxt och arbetstillfällen är ett strategiskt initiativ som tacklar problemen som Kok-rapporten räknade upp. När det gäller sysselsättning är målsättningen för 2010 en total sysselsättningsgrad om 70 procent. Till de nyckelområden som nämns hör en förstärkning av innovation, fler och bättre jobb, en anpassningsbar arbetskraft, bättre utbildning och färdigheter, investeringar i forskning och utveckling, förbättring av europeisk infrastruktur samt en effektiv inre marknad och bättre lagstiftning.

Kommissionens Gemensamma rapport om sysselsättningen från februari 2007 konstaterade att arbetslösheten föll från 9,1 procent 2004 till 8,8 procent 2005 och att sysselsättningsgraden steg med 0,8 procent 2005. Rapporten meddelade också att 22 miljoner jobb behövde skapas för att nå 2010-målen. Med sysselsättningsrapporten kom en Gemensam rapport om social trygghet och social integration, som betonade "behovet av framsteg inom de områden som rör barnfattigdom, aktiv integration, moderniseringen av pensionssystemen samt tillgång till hälsovård." Socialrapporten fastslog att 16 procent av EU-medborgarna 2004 levde på fattigdomsgränsen, definierad som 60 procent eller mindre av den nationella genomsnittliga inkomsten.

Nysatsningen på tillväxt och sysselsättning tycks ge resultat: 2005 växte sysselsättningen i Europeiska unionen med 1,4 procent.

Omstrukturering av arbetsmarknaden är en konsekvens av global konkurrens och förändringar på vissa sysselsättningsområden, teknik som gör att arbetsmarknaden ändrar skepnad samt många andra faktorer. För att stå emot dessa förändringar måste EU omstrukturera sin arbetsmarknad för att främja företagande och konkurrens. De olika politikområden som inverkar på omstruktureringen är ordnade under en arbetsgrupp för omstrukturering samt lanseringen av ett omstruktureringsforum. Till politikinitiativen hör:

• Lagstiftning för att säkerställa integrationen med den globala ekonomin, inklusive omställning hos företagen och genomförandet av social dialog, samt en industri- och näringslivspolitik som påverkar ekonomisk och teknisk utveckling och förekommer förändring
• En effektiv sysselsättningspolitik för att förbättra arbetsmarknaden och öka flexibiliteten hos arbetstagarna samt investera i humankapital
• EU-finansiering
• Konkurrenspolitik, inklusive kontroll av statsstöd samt koncentrationsbestämmelser
• Yttre politik mellan EU och dess partners samt med internationella organisationer

EU:s två hörnstenar inom sysselsättnings- och socialpolitiken är Europeiska sysselsättningsstrategin för skapande av arbetstillfällen samt strategier för att reformera arbetsmarknaden och en Social dagordning som är utformad för att säkerställa att fördelarna från EU:s tillväxt kommer alla människor och regioner i Europeiska unionen till del.