eu4journalists

Utbildning, kultur, ungdom

1.Mot “Utbildning 2010”

Stefan Wolff, professor i statskunskap vid universitetet i Bath, har talat om början på en “sant europeisk” identitet. Wolff har förutspått att Europa under de närmsta åren kommer att styras av ledare som “utmärks mindre av nationella gräl och ‘puckla på Bryssel’ och i stället visar större sammanhållning inom beslutsfattandet i EU”. Anmärkningsvärt är att Wolff kallade dessa framtida ledare för “Erasmusgenerationen”, efter det populära EU-programmet för högre utbildning Erasmus.

Under de 20 år som gått sedan Erasmus inleddes har över 1,2 miljoner studenter åkt till andra EU-länder för att bo och studera. Resultatet? Dessa studenter har en komparativ fördel på arbetsmarknaden genom exponeringen mot andra EU-kulturer och -språk – en internationellt framstående och erkänd utbildning som blir till den typiska munderingen i morgondagens kosmopolitiska och kunskapsbaserade EU.

Ett viktigt steg inom europeisk utbildning togs 1998, när utbildningsministrarna från Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Italien undertecknade Sorbonnedeklarationen för att harmonisera högre utbildning. Intentionen i Sorbonne utvidgades följande år vid Bolognauniversitetet, Europas kontinuerligt äldsta institution för högre studier, genom Bolognadeklarationen. Deklarationens 29 undertecknare, samtliga europeiska länder, påbörjade vad som kallas Bolognaprocessen för att skapa det Europeiska området för högre utbildning (EHEA) .

Bolognaprocessen förstärktes under åren genom uppföljningsmöten mellan europeiska utbildningsministrar och genom EU-kommissionens utvecklande.

• Pragdeklarationen i maj 2001 – adderade tre element till Bolognaprocessen, däribland koncepten om livslångt lärande, studentdeltagande samt att göra det Europeiska området för högre utbildning attraktivt i och konkurrenskraftigt jämfört med resten av världen.
• Berlintoppmötet i september 2003 – 40 länder närvarande som betonade att högre utbildning är en offentlig plikt med en stark social dimension; satte 2005 som förfallodag för ett system för kvalitetsstandarder för kandidat- och mastersexamina samt ett internationellt system för erkännande av examina och studier; sökte fastställa en starkare koppling mellan EHEA och forskningssektorn; drog upp planer för att göra nationella lån och bidrag mobila; betonade studentorganisationernas involverande.
• Bergento ppmötet 19–20 maj 2005 – fastslog målsättningar för 2007 års Londontoppmöte, däribland genomförandet av ENQA-rapportens standarder och riktlinjer samt nationella ramverk för utbildning; riktlinjer för att mellan nationer tilldela och erkänna examina som är gemensamma mellan olika institutioner; skapandet av möjligheter för flexibla metoder för högre utbildning inklusive värderingar av tidigare utbildning; Europeisk ram för kvalifikationer inom högre utbildning som erkänner utbildningens tre nivåer: en första examen, master och fil. dr.

I dag är en av Europeiska unionens huvudprioriteringar att bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomin i världen med hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre jobb och större social sammanhållning (Europeiska rådet, Lissabon, mars 2000). De europeiska regeringarna insåg att för att uppnå denna målsättning var en grundläggande modernisering av utbildningssystemen nödvändig. 2002 enades man därför om målet att Europa till 2010 skulle erkännas som världsledande när det gäller utbildningens kvalitet.

Utbildningsministrarna kom överens om att tre huvudmål skulle uppnås senast 2010. Dessa skulle vara till förmån för medborgarna och EU som helhet och återfinns i Utbildning 2010:

• förbättra EU:s utbildningssystems kvalitet och effektivitet
• se till att utbildningen är tillgänglig för alla
• att öppna upp utbildningen till hela världen.

För att uppnå dessa mål enades man om 13 specifika målsättningar som täcker olika typer och nivåer av utbildning (formell, icke-formell och informell) som syftar till att förverkliga det livslånga lärandet. Systemen måste förbättras på alla fronter: lärarutbildning, grundläggande färdigheter, integration av informations- och kommunikationsteknologi, investeringarnas effektivitet, språkutbildning, livslång vägledning, flexibilitet i undervisningssystemen för att göra den tillgänglig för alla, rörlighet samt medborgarskapsutbildning.