eu4journalists

Huvudaktörerna

3. En förklaring av EU:s institutioner

Europaparlamentet

Europaparlamentet representerar de 492 miljoner EU-medborgarna och delar lagstiftningsmakt med rådet. Det är den enda EU-institution som är direktvald. Parlamentets plenarsessioner hålls huvudsakligen i Strasbourg, Frankrike, medan utskotten träffas i Bryssel, Belgien. Europaparlamentets ledamöter (Members of the European Parliament, eller MEPs) har kontor i båda städerna.

Parlamentets ledamöter är inte organiserade efter nationalitet utan efter politisk tillhörighet och sitter därför i politiska grupperingar. Talmannen väljs av ledamöterna två och ett halvt år i taget, och ser till allt arbete i parlamentet samt representerar parlamentet i alla externa relationer.

Genom åren har parlamentets makt vuxit betydligt. Medbeslutandeförfarandet innebär att parlamentet inom många områden kan blockera lagförslag, även om det inom vissa känsligare områden endast har rådgivande makt i förhållande till rådet. Parlamentet har dessutom sista ordet när det gäller många utgiftsområden i EU:s årliga budget.

I viss utsträckning har Europaparlamentet i uppgift att övervaka de 27 EU-kommissionärer som utnämns av ministerrådet och sedan måste godkännas av parlamentet. Det är kommissionärernas jobb att kontrollera EU:s olika verksamhetsområden, och EU-kommissionärerna deltar regelbundet i parlamentets utskottsmöten.

Parlamentet har rätt att upplösa hela kommissionen, men inte avsätta enskilda kommissionärer. Denna möjlighet har aldrig använts, även om man flera gånger har hotat att göra så. Till följd av påstådda oegentligheter och särskilt nepotism inom EU-kommissionen, avgick hela kommissionen under ledning av Jacques Santer frivilligt 1999, innan parlamentet hann använda sig av sin befogenhet. Och i oktober 2004 beslöt kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, att dra tillbaka sitt föreslagna team kommissionärer för att undgå nederlag i Europaparlamentet. Ledamöterna protesterade särskilt mot valet av Rocco Buttiglione som kommissionär för rättvisa, frihet och säkerhet. Ett reviderat kommissionärskollegium föreslogs senare och parlamentet röstade och godkände det den 18 november 2004.

Ledamöter av Europaparlamentet Members of the European Parliament (MEPs), totalt 785 stycken, väljs direkt vart femte år i samtidiga nationella val. Antalet ledamöter är ungefärligt proportionerligt i förhållande till landets befolkning, från 99 MEPs för Tyskland till fem för Malta.

EP:s utskott EP Committees träffas vanligen i Bryssel, täcker sina respektive ämnesområden och förbereder parlamentets yttrande i detalj. I princip är alla utskotts- och plenarmöten offentliga, även om vissa delar av utskottsmöten ibland hålls bakom lyckta dörrar.

Europeiska unionens råd

Rådet är Europeiska unionens viktigaste beslutsfattande organ och delar lagstiftningsmakten med Europaparlamentet. Ministrar eller tjänstemän som representerar medlemsstaternas regeringar möts för att diskutera specifika ämnen. Officiellt heter det "Europeiska unionens råd", men kallas ofta "ministerrådet" eller ”rådet”.

För mellanstatliga frågor, som till exempel utrikespolitik, agerar rådet på eget initiativ – här är kommissionens och Europaparlamentets roll begränsad. Rådsmöten hålls bakom lyckta dörrar, men under senare år har man försökt öka transparensen i beslutsfattandet och göra vissa möten offentliga. Alla rådsöverläggningar som faller under medbeslutandeförfarandet är öppna för allmänheten.

De flesta möten hålls i Bryssel, men i april, juni och oktober träffas man i stället i Luxemburg. Väldigt sällan äger rådets möten rum någon annanstans, till exempel i samband med ett FN- eller WTO-möte. Rådet leds under en sexmånadersperiod av en medlemsstat i taget. Detta land brukar refereras till som "EU:s ordförande" och är den som bestämmer EU:s dagordning. Fyra gånger om året träffas medlemsstaternas stats- och regeringschefer till toppmöte – kallat Europeiska rådet – där de kommer överens om EU:s övergripande färdriktning.

Rådsformationer Council configurations: Rådet leds under en sexmånadersperiod av varje medlemsstat i turordning, enligt ett på förhand etablerat roteringssystem. Ordförandeskapet spelar en mycket viktig roll i att organisera institutionens arbete. Det är drivkraften i lagstiftnings- och beslutsprocessen, och den som utarbetar och förhandlar fram kompromisser mellan medlemsstaterna när så behövs. Ordförandeskapet organiserar och agerar ordförande i alla möten.

• Allmänna frågor och yttre förbindelser
• Ekonomiska och finansiella frågor
• Rättsliga och inrikes frågor
• Konkurrenskraft
• Transport, telekommunikation och energi
• Jordbruk och fiske
• Miljö
• Utbildning, ungdom och kultur
• Sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor

Ordförandeskapet: Rådet leds under en sexmånadersperiod av varje medlemsstat i turordning, enligt ett på förhand etablerat roteringssystem. Ordförandeskapet spelar en mycket viktig roll i att organisera institutionens arbete. Det är drivkraften i lagstiftnings- och beslutsprocessen, och den som utarbetar och förhandlar fram kompromisser mellan medlemsstaterna när så behövs. Ordförandeskapet organiserar och agerar ordförande i alla möten.

Europeiska rådet samlar medlemsstaternas stats- och regeringschefer samt EU-kommissionens ordförande och pekar ut EU:s allmänna politiska färdriktning. Mötena hålls vanligen i Justus Lipsius-byggnaden i Bryssel.

Rådets generalsekreterare är samtidigt den Höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som assisterar rådet i utrikespolitiska frågor. Han/hon bidrar till formuleringen, förberedandet och genomförandet av europeiska policybeslut, och agerar å rådets vägnar när han/hon håller politisk dialog med tredje land. Den nuvarande generalsekreteraren är Javier Solana.

EU-kommissionen

Kommissionen i EU med 27 medlemsstater består av 26 Commissioners plus kommissionens ordförande. Kommissionen har ansvar för en rad olika frågor, som till exempel näringsliv och industri, transport, kontakter mellan institutionerna och kommunikationsstrategi, jordbruk och landsbygdsutveckling. Varje kommissionär har ett kabinett (privat kansli) och ett departement (eller generaldirektorat) med tjänstemän, där de flesta är baserade i Bryssel.

Kommissionärerna utses för en femårsperiod. Kommissionens ordförande nomineras av medlemsstaterna genom konsensus och godkänns sedan av Europaparlamentet. Den nye ordföranden och regeringarna nominerar däefter övriga kommissionärer. Efter individuella så kallade godkännandeutfrågningar i fackutskotten godkänner parlamentet kommissionärskollegiet i dess helhet. För närvarande finns det en kommissionär för var och en av de 27 medlemsstaterna, men fram till 2004 hade de största medlemsstaterna två var.

EU-kommissionen är den enda EU-institutionen som kan ta initiativ till lagstiftning. Först måste kommissionen emellertid rådfråga intressegrupper och experter för att säkerställa att unionens medborgare betjänas korrekt. Kommissionen träffar regelbundet expertkommittéer från de nationella regeringarna och myndigheter, och håller också möten med Europarepresentanter för organisationer från en rad sektorer, däribland industri, offentlig förvaltning, fackförbund, konsumentgrupper, regionala samt icke-statliga organisationer. Många av dessa har fast representation i Bryssel som bedriver lobbyverksamhet gentemot kommissionen, eftersom dessa grupper vet att den bästa möjligheten att påverka ny lagstiftning är innan den blir ett officiellt förslag.

När EU-lagstiftningen antagits måste kommissionen se till att den implementeras på rätt sätt och fullt ut – och inom de fastslagna tidsramarna – i samtliga medlemsstater. Kommissionen (eller medlemsstaterna) kan väcka talan vid EG-domstolen mot en medlemsstat för att den inte lever upp till sina åtaganden enligt EU-rätten.

Generaldirektoraten är kommissionens departement som hanterar det praktiska arbetet inom varje politikområde. Kommissionen har 36 generaldirektorat, som huvudsakligen är baserade i Bryssel och Luxemburg. De största generaldirektoraten kan ha upp till tusen tjänstemän som arbetar inom ett givet område.

Andra EU-institutioner

EG-domstolen

Europeiska gemenskapernas domstol, eller EG-domstolen, har sitt säte i Luxemburg. Den består av en domare från varje EU-land samt av åtta generaladvokater. Domstolen är fullständigt oberoende och har till uppgift att säkerställa att EU-lagstiftningen förstås och tolkas på samma sätt i alla EU:s medlemsstater. För medlemsstaternas domstolar är det till exempel obligatoriskt att hänskjuta frågor till EG-domstolen som rör konflikter mellan nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Domstolen avgör också tvister mellan EU:s olika institutioner och medlemsstaterna.

Under senare år har flera avgörande EG-domslut inneburit en förstärkning av europeisk rätt när det gäller miljö, konsumentskydd, sysselsättning samt fri rörlighet för varor och tjänster inom unionen. Domstolen spelar därför en allt viktigare roll i takt med att mer lagstiftning sker genom EU och har en inverkan på EU:s medborgare.

Varje EU-medborgare eller europeisk organisation kan väcka talan vid EG-domstolen om lagstiftningen ifråga har direkt verkan på dem.

Förstainstansrätten inrättades 1989.

Revisionsrätten

Europeiska revisionsrätten hör också hemma i Luxemburg. Den har till uppgift att säkerställa att EU spenderar sina pengar på mest effektiva sätt. Enligt revisionsrättens webbplats "undersöker [revisionsrätten] om de ekonomiska transaktionerna har bokförts korrekt, genomförts lagligt och korrekt och förvaltats på ett ekonomiskt, effektivt och ändamålsenligt sätt."

Revisionsrätten kallar sig själv unionens "finansiella samvete" i och med att den håller ett vakande öga på EU-budgeten och säkerställer att den hanterats på ett riktigt sätt av EU-kommissionen. Det är på grundval av revisionsrättens rapport som Europaparlamentet varje år beslutar om man ska ge kommissionen ansvarsfrihet för förvaltningen av föregående års budget.

Europeiska ombudsmannen
Europeiska ombudsmannen utses av Europaparlamentet för att ta emot klagomål om misskötsel hos de europeiska institutionerna. Varje EU-medborgare, företag eller organisation med säte i EU kan be ombudsmannen undersöka deras specifika fall. Ombudsmannen finns i Strasbourg.

Finansinstitut

Europeiska centralbanken
Europeiska centralbanken (ECB), med säte i Frankfurt, är centralbank för alla länder i euroområdet. Den bestämmer räntesatsen och är ansvarig för penningpolitiken. ECB-rådet består av alla nationella centralbankschefer i euroområdet plus direktionen. Direktionen utgörs av bankens ordförande, vice ordförande samt fyra andra medlemmar. Direktionsmedlemmarna nomineras av rådet och är i synnerhet ansvariga för att bestämma styrräntan i samband med sina möten som hålls varje månad.

Europeiska investeringsbanken
EIB har sin bas i Luxemburg och tillhandahåller lån och garantier till EU:s mindre utvecklade regioner. Banken finansierar också investeringsprogram för företag i syfte att göra dem mer konkurrenskraftiga.

Rådgivande organ

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Den europeiska ekonomiska och sociala kommittén (ESK eller EESK) kallas ibland inofficiellt "Ecosoc" (icke att förväxla med FN:s Ekonomiska och sociala råd som är officiellt känt genom sin akronym Ecosoc), och är ett rådgivande organ som utgörs av olika intressegrupper. Dess över 200 medlemmar kommer från europeiska organisationer, som konsumentgrupper, lantbrukar- och fackförbund, liksom från arbetsgivarorganisationer. Antalet medlemmar per EU-land speglar befolkningens storlek. Inom många områden måste kommissionen rådfråga kommittén i samband med ny lagstiftning. Liksom är fallet med regionkommittén är EESK:s yttranden inte bindande, men kommittén granskar ungefär två tredjedelar av all lagstiftning.

Regionkommittén
Regionkommittén (CoR) är det andra "officiella" rådgivande organet till kommissionen, Europaparlamentet och rådet, och representerar lokala och regionala församlingar på EU-nivån. CoR strävar efter att representera lokala och regionala myndigheter gentemot EU:s institutioner och därigenom föra unionen och medborgarna närmare varandra. Kommitténs 344 medlemmar är folkvalda kommunala eller regionala politiker (i medlemsstaterna). Medan ESK funnits sedan gemenskapen grundades 1957 (Romfördraget), inrättades CoR först 1994 till följd av Maastrichtavtalet från 1992. Kommittén måste rådfrågas om alla lagförslag som kan ha regionala konsekvenser, särskilt inom hälso-, utbildnings, transport-, sysselsättnings- och socialpolitikområdet.

Liksom när det gäller Ekonomiska och sociala kommittén är heller inte CoR:s yttranden bindande.

Interinstitutionella myndigheter

EU:s byrå för bedrägeribekämpning OLAF
OLAF skapades ursprungligen som en enhet inom kommissionen för att bekämpa bedrägerier i genomförandet av EU-program och EU:s politik. Man är nu en oberoende myndighet. OLAF strävar efter att arbeta nära tillsammans med nationella antibedrägeri- och antikorruptionsmyndigheter, eftersom en stor del av EU:s budget i själva verket hanteras av nationella myndigheter.

Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer
är EU-institutionernas och -myndigheternas förlag. Byrån har ansvar för att producera och distribuera EU-publikationer av alla typer av medier och med alla tillgängliga medel.

Europeiska byrån för uttagningsprov och rekrytering av personal EPSO
EPSO är den centrala avdelningen som organiserar uttagningsprov för att rekrytera och välja personal till alla EU-institutioner.

EU-myndigheter

Gemenskapsmyndigheterna är myndigheter som lyder under europeisk offentlig rätt, men skiljer sig från institutionerna och är egna rättssubjekt. De inrättas för en väldigt specifik teknisk eller vetenskaplig uppgift eller för att styra arbetet inom ett givet specifikt område.

Myndigheter inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
För närvarande är Gusp-myndigheterna Europeiska försvarsbyrån, Europeiska unionens institut för säkerhetsstudier och Europeiska unionens satellitcentrum.

Myndigheter inom polis- och rättsväsendet
För närvarande är dessa myndigheter Europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust), Europeiska polisakademin (Cepol) samt Europeiska polisbyrån (Europol).